Lite om föreningens historia

Skånska Cementgjuteriet önskade att deras anställda skulle ha en meningsfull fritid och kunna ge sina familjer rekreation och möjlighet till att odla grönsaker och frukt. Eller som en av våra trogna kolonister, f.d. anställd på Kalkbrottet sa när vi intervjuade honom; ” De ville att vi skulle hålla oss nyktra på helgerna”.

1952 köptes marken som möjliggjorde 86 kolonistugor. Det var enbart anställda som fick möjlighet att köpa en stuga och arbetsgivaren gav fördelaktiga lån till dem som inte själva hade medel till att köpa. År 1969 kostade en kolonistuga 2500 kronor. Det var styrelsen som beslutade om priset på stugorna, om någon hade försökt sälja på egen hand och till ett högre pris, togs köpet tillbaks. 

Byggmaterial hämtades från Cementfabriken och från Kalkbrottet. I väggarna kan fortfarande skönjas allehanda bråte från fabrikerna. Det var många barnfamiljer som bodde på Västkusten. På våren cyklade man ut till kolonierna och man bodde i stugorna tills skolorna började på hösten. Det fanns ingen el så maten tillagades på gasolkök, latrintunnor tömdes inledningsvis av kolonisterna själva. I stugorna lyste fotogenlampor och stearinljus. 1980 installerades det el på koloniområdet.

Vi har på Västkusten lyckligtvis fortfarande familjer som var med från början, män som arbetade i Kalkbrottet och som bar 50 kg säckar kalk på sina bara ryggar, en otrolig prestation! För några år sedan var vi några kolonister som försökte intervjua de som bott på Västkusten länge för att dokumentera historierna. Vi fann då flera stugor som ägts på tredje generationen! Det är tydligt att minnen från barndomen och trivseln på kolonin gett avtryck!   

Vi har också kvar några originalstugor som är helt intakta från 1952!

Det som också är original, är järnvägsrälsen från Kalkbrottet som håller staketen längs gångarna.

Här kan du läsa mer om den gamla banvaktsstugan.